Av: Krischan Olsson
Mycket har hänt 2018. Vi har kommit underfund med att vi går med stadiga steg mot jordens undergång, eller åtminstone den jord så som vi känner den går mot sitt slut om vi inte tar snabba och drastiska steg. Inte bara har vi lärt oss att vi är på tunn is, vi vet att vi vid detta laget hör den brista under oss. Samtidigt har vi röstat fram en ny regering, en grupp som sitter i sin sandlåda med armarna i kors och skakar på huvudet under kommentarer som får en att tänka på 3 – 4-åringar som säger saker som: ”Jag vill inte leka med dig, du är inte min kompis.”
Det är en skrämmande värld vi lever i, där vuxna människor inte kan säga saker som: ”Detta funkar inte, vi får hitta på ett annat alternativ”, eller; ”Vi tar ett beslut för stunden och ser vad som händer och går det inte får vi prova något annat”.
På ena sidan har vi med andra ord en varning om världens undergång, och på andra en grupp män, valda att leda oss, som inte kan komma överens om vilka som ska få sitta vid samma bord som dem.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om framtiden och vart vi är på väg med tanke på förutsättningarna.
Låt oss ta en titt på framtiden och det förflutna, och se vart vi är på väg. Vi är på väg i en allt snabbare takt mot ett samhälle där robotar och automation tar över mer och mer. Om en 20 – 30 år kommer vi ha självkörande bilar. Vi har redan städer där tekniken testas och än så länge har jag inte tagit del av en negativ rapport. Går vi in i en snabbmatsrestaurang möts vi av en skärm där vi lägger vår beställning, strax efter har en person bakom kassan kastat samman en slaskig burgare som glider fram och vi kan ta ut vår måltid. Hur många år tills vi ersätter denna process med en automat i stil med burkmaskiner, som för en 10:a kastar ut en burk läsk? 20 – 30 låter än en gång som en realistisk tidsram. Vad hindrar en maskin från att sätta samman en burgare eller en lång smörgås? Om du varit inne på en Subway ser du lätt hur de gör en smörgås. Bröd, säg 3 – 4 pålägg, en dressing och sedan en minut eller två i en grill. Kan du säga att vi inte kan ha en maskin som gör samma?
Men där är en annan sida på denna modernisering. Då automatiska lastbilar kör från station till station, taxi och buss ersätts av en automatisk elbil som kör dig likt en taxi, och snabbmatsautomater ersätter snabbmatsrestauranger. Det är då dessa jobb försvinner som vi kommer att stå inför en kris. Dessa jobb är inkörsjobb, eller låginkomstjobb. Jobb som personer utan högskoleutbildning kan ta. Hur många % av våra nuvarande arbetare har jobb som dessa? Lägg till saker som automatiska dammsugare och golvtvättare, och ännu fler jobb försvinner. Alla jobb som inte har väldigt hög inkörsport. Jobb för folk som inte kan, vill, eller har ekonomin till att läsa högskola kommer att försvinna mer och mer. Dessutom är inte detta bara i Sverige, vi talar om en global skala.
Nu är det kanske uppenbart att dessa jobb inte försvinner under en natt. Men där kommer komma en lågkonjunktur förr eller senare, och då den vänder, kommer industrin välja maskinen över människan. Trots allt blir en maskin aldrig sjuk, byter inte jobb 2 – 3 år senare, och i värsta fall kan maskinen säljas om affären går snett, vilket ger tillbaka delar av investeringen.
Men du kanske säger nu: ”Det kommer nya marknader, nya industrier, folket som förr gjorde saker som att exempelvis köra lastbilar kommer kunna ta andra jobb.” Verkligen? Du tror det? Säg mig, när kom det senast ett nytt jobb för folk som hade svårt för skolbänken? Sant, folk som idag jobbar med att göra smörgåsar, kan kanske sälja nästa ”hippa” sak som kommer efter mobiltelefonen. Men vad med snickaren, svetsaren och målaren? Vad med vaktmästaren som kör runt på sin gräsklippare? Räkna antalet arbetstimmar som försvinner, inte jobben, och jämför dem med tillväxten vi har, antalet fler personer som varje år behöver jobb.
Ekvationen går inte ihop. Vi utvecklar inte samhället i en takt som är snabb nog, med andra ord, vi ”uppfinner” inte fler jobb än jobben vi automatiserar bort.
Men detta är inte första gången detta händer. Vi har historien bakom oss. Hur klarade vi oss där?
Vi kan titta på en stor industri som vi ersatte och vi behöver inte gå långt tillbaka. Vi backar en 100 år. Den stora revolutionen kom, traktorn. Vi befinner oss runt 1900, traktorn börjar komma och växa i popularitet i snabb takt. En stark maskin, snabb som en häst, men starkare, mer slittålig, oooh så bra! Vi börjar ersätta folk, mer och mer. Inom en 20 år har vi massor av traktorer, och fler och fler personer flyttar från landsbygden in i städerna. De hårda jobben på åkern försvinner mer och mer efterhand som fler traktorer köps in. Vi automatiserade en hel industri, jordbruket.
Men, då var där inga problem? Vad är skillnaden? En hel industri försvann, och vi klarade oss utan flera tusen arbetslösa och panik världen över. Verkligen?
1914? Säger dig den siffran något? Om inte bör du kanske slå upp den, men för dig som inte har mobiltelefonen laddad och klar för nätet kan jag informera dig. Första Världskriget. Folk som blev arbetslösa på grund av traktorer runt om i Europa kunde utan problem hitta nya jobb, inom det militära. Efter kriget kom återbyggnadsperioden, infrastrukturen som sprängts i bitar behövdes byggas upp, så personerna som överlevt kriget kunde hitta jobb inom industrier som byggbranschen. Att bygga upp det krigshärjade Europa tog tid, ungefär en 20 – 25 år, och vad hände sedan? Andra världskriget.
Antalet personer som försvann från arbetsmarknaden var enormt, samtidigt som de nya teknikerna var enormt många, några av dem orsakade till och med nästa krig, det så kallade Kalla kriget och det var förmodligen först här som vi verkligen fick en ny teknik (åtminstone grunderna för den) som bidrog till samhället, på gott och ont, internet.
Med andra ord krävdes det två stora världskrig och några ”mindre” för att hitta en ny industri som kunde ersätta jobben som traktorn ersatte. Hur mycket kommer krävas för att vi ska hitta en ny industri som ersätter de jobben som försvinner då vi automatiserar restaurang- och transportindustrierna?
Det tog 20 år för traktorerna, och jag gissar att detsamma gäller de automatiska bilarna och lastbilarna. Det är 5 val, grovt räknat 1 generation.
Den ljusa sidan? Lyckas vi inte med våra miljömål behöver vi inte oroa oss, vi är dömda vilket som. Kanske tragiskt att detta är den ljusa sidan, men där är en till, ingen kan förutse vad som händer om vi inte lyckas. Vem vet, kanske nästa nya industri är luft på burk och bilar som kan flyta, där om något är en ny industri… Om inte för att en ny bilfabrik hade varit helt automatiserad, och inte behövt mer än 2 – 3 anställda…
Jag måste säga jag är lite orolig för framtiden.
