Av: Krischan Olsson
Nyårslöften och motivation.
Jag sitter och skriver denna artikel tidigt i januari. Nyår har precis varit och fyrverkeriskräpet ligger fortfarande och skräpar i buskarna runt busshållplatserna, tråkigt nog.
Med det nya året kommer många löften, man skulle nästan kunna tro att det är valår igen och jag drar den parallellen med flit.
Vi lovar oss själva en massa saker, vi ska gå ner i vikt, vi ska träffa den rätta, vi ska skaffa jobb, vi ska, vi ska, vi ska…
Men om du kan lova dig att du skall göra X natten till den första i första, varför kan du inte lova dig själv detsamma den fjärde i sjunde, förra året?
Om du känner att du behöver förändras, att du behöver bättra dig själv, varför vänta till den dagen då vi sätter fyr på tusentals kronor, pengar som vi lika bra hade kunnat lägga på sagda självförbättringar.
Men då denna text väntas komma ut i mars, undrar jag om du som läsare har hållit fast vid löftet du gav?
Förmodligen inte, åtminstone inte om vi ska tro på statistiken. Vi lovar mycket men vi håller inte löftena, inte ens då löftet vi ger är åt oss själva.
Men varför?
Varför kan vi inte lova oss själva något den 3/7, vad gör den 1/1 så speciell? Nystarten? Det nya året? Kanske. Men låt oss även titta på löftena vi ger: ”Vi ska börja…”, ”Vi ska sluta…”, ”Vi ska bli bättre…”
Och det är där jag personligen tror problemet ligger. Vi ska bli bättre, det låter som en bra anledning, men är det sant?
Vi vet att exempelvis ”sluta röka” är något som är bra för oss, vi tycker vi förstår komplikationerna som kan uppstå om vi fortsätter. Cancer, svarta lungor med mera. Men det är just det, vi tror, och tycker oss förstå, men gör vi det verkligen?
Ett annat populärt ”självlöfte” är vikten, vi lovar och svär att vi ska gå ner i vikt. Gymkorten säljer likt glass i en värmebölja, och trots detta står de flesta gymmen tomma i mars, fastän där är åtskilliga årskort tryckta och utskickade bara två månader tidigare.
Varför har vi så svårt att hålla våra löften? Min gissning ligger i en av två saker.
Den första och förmodligen den största anledningen är motivation.
Misstolka mig inte, det är inte det att vi inte är motiverade, det är att vi har fel anledning till vår motivation.
Varför vill du gå ner i vikt? Är det att du tittade i spegeln och tänkte ”Jag måste gå ner, jag måste bli friskare, jag måste…” Eller var det din partner, vän eller familj som tyckte att du borde göra något?
Trivs du inte med dig själv? Eller är det andra som inte trivs med dig? Är anledningen till varför du vill förbättra dig själv reklamen i media, där folk som är modifierade med program såsom Photoshop står och flexar i enbart underkläderna?
I sådana fall kanske det inte är konstigt att du misslyckas. Jag tror nämligen att för att lyckas måste man vilja själv. Inte för att någon annan tycker si eller så. Inte för att personen i tidningen eller på nätet ser bättre ut än dig, utan för att du verkligen vill.
Tittar vi på rökningen, en motivation som ”Mitt barn har astma” ger oss mycket mer kraft än enbart, ”Jag borde inte, för om 20-30 år från nu, kanske jag får cancer…” Det är du som kommer till beslutet, det är du som tar det, och det är då det spelar roll. Det är inte för att en artikel i tidningen säger att ”Det inte är nyttigt”. Det är inte så att du väntar med löftet till den 1/1 för att då kan du lova dig själv det, för att, ja, du måste göra ett nyårslöfte för att bli bättre.
Den andra anledningen ligger i själva löftet i sig, vad lovar vi oss? Att bli bättre? Att sluta med X eller börja med Y. Varför inte börja med att se problemet som helhet?
Låt oss återvända till viktproblemet. Man lovar sig själv att gå ner i vikt, och man sticker iväg till närmsta gym för att skaffa ett gymkort. Varför? Ett gymkort får dig inte att gå ner i vikt. Det ändrar inte din diet. Där är ett gammalt skämt som lyder:
A – ”Jag har skaffat gympaskor för att gå ner i vikt.”
B – ”Verkligen?”
A – ”Ja, men där har inte hänt något, trots att de legat i garderoben i två månader.”
Har du motivationen att lägga tusen kronor på ett gymkort, samt att köpa gympaskor – bra. Men du kanske bör se när du skulle ha tid och ork att gå till gymmet också. Se hela lösningen, inte bara ta och greppa tag i den första och ”bästa” saken som ”bör” hjälpa dig.
Har du tid att gå ut och gå 20 minuter om dagen? Gör då det, ett gymkort i plånboken kommer inte få dig att gå ner i vikt.
Speciellt inte om du dessutom måste sätta dig i bilen efter jobbet då du är helt slut, och köra 20-30 minuter enkel resa in till gymmet, och sedan 20-30 minuter för att komma hem.
Kostnaden på det där gymkortet gick precis upp med en hel del pengar bara för resorna fram och tillbaka, samt att varje gång du skall till gymmet finns de eviga frågorna: ”Orkar jag?”, ”Hur mycket kostar inte detta?”, ”Hinner jag?”, samt många andra.
Istället kan man kanske ställa bilen på en parkeringsplats längre bort. Eller man går ett busstopp längre, istället för att vänta på bussen i den närmaste hållplatsen. De 40-60 minuterna man åker fram och tillbaka till gymmet på, där tar man istället en promenad.
Detta fungerar givetvis inte för alla, men som ett exempel lyfter det fram hur vi greppar efter bästa tänkbara lösningen, utan att först tänka ut vad denna lösning faktiskt kan vara.
Samma sak med cigaretter. Nikotinplåster, inhalator, osv., istället för att hitta ett annat sätt för att lura kroppen att släppa suget som är just nu, som att bryta allt och göra 5 armhävningar där och då.
Som sagt, varje människa behöver hitta just sin egen lösning. Alla lösningar är inte för alla.
Men om du vill bättra dig själv, kanske den bästa lösningen är att titta på hur, när och varför, och inte bara ”Jag kan lägga pengar på detta, och det är en teknik som ska fungera.” Du måste tänka på vad mer du måste spendera på det, i tid, såväl som resurser.
Hur som helst, lycka till med ”nyårslöftena”, och självförbättringarna. Själv ska jag ta en kall dricka och se en film. Stress i vardagen har jag nog av, och löften jag mest troligen inte kommer hålla, är något jag inte behöver lägga tid och energi på.
