Året är 1 002 020 och livet på Jorden har förändrats radikalt. Naturen som vi kände till innan är enbart ett ljuvt och ljust minne. Vi som är kvar – Miriam, Julian och Joakim – har en gemensam faktor och det är att vi tillhör samma familj. Tyvärr var vi fem personer i början av denna sorgliga utveckling. Nu har vi enbart kvar vår äldsta son Joakim. Han är dock 15 år och tror stundtals att han är odödlig. Men han går ofta ner till stranden och sörjer sina bortgångna syskon.

Syret som finns på Jorden nu, är något annat, som varken jag eller min familj har någon aning om. Vi klarar att andas det, men det är tack vare saven från den nya naturen. Vi bor för tillfället i skogen nära stranden och havet. Dels för att Joakim ska ha någonstans att ta vägen när han vill vara för sig själv, och dels för att min man Julian, som är forskare, ska ha nära till växterna. Sandkornen på stranden har blivit mycket större, mer som mindre rödbruna mjuka bollar, som innehåller saven, alltså saften från växterna. Julians forskning tyder på att det är växterna i havet som skapar sandkornens förändring. Kornen har vi kunnat äta en längre tid, det negativa är halsbrännan som kommer efter måltiden. Men Julian har forskat fram ett recept på växternas blad kombinerat med havsvattnet, som fungerar perfekt.

En gång för väldigt länge sedan skapades dessa växer som både forskare och andra större myndigheter tog fram. Av misstag lades två virus samman och skapade nästan Jordens undergång. Det visade sig att dessa två virus, Mimiviruset och Megaviruset, bär på kvinnliga respektive manliga hormoner. Dessa två virus skapade då tyvärr en helt ny virus-gen, som de testade först i djurförsök, och som snabbt fick positiva effekter på olika sjukdomstillstånd. Testerna signalerade även om att det fanns syre att utvinna ur denna gen som otroligt nog delade sig i fler celler som fortsatte att skapa nyare och mer avancerade gener i sin tur.

Forskare kunde inte låta blir att genmanipulera genom att spruta in dessa gener i växterna från naturen. Helt plötsligt fick de fram otroliga växtarter som producerade mer syre än både regnskogen och algerna någonsin gjort. Då tog man ett beslut att göra en provperiod och placerade ut växterna lite runt omkring på olika platser i världen. Kort efter det började plötsligt gamla växter dö ut i lika snabb takt som de nya växterna tog över och det skapades annorlunda träd, buskar och andra märkliga sorters växter som producerade en mängd konstiga saker på grenarna. Man hade kunnat tro att det var frukter, men färgerna var mycket konstiga och stämde inte överens. Eftersom de gamla växterna började dö ut, blev det än mer viktigt att få till dessa nya växter, vars sav än så länge var giftig för människan men dock inte för vår familj.

I havet började det ske stora förändringar. Det såg ut som att fiskarna dog men det visade sig att de bara låg i en djup dvala och började mutera inifrån till något annat. En dykare var olyckligtvis en av de första människorna som råkade dyka i närheten av de sovande fiskarna. Hon såg hur dessa blev större och förvandlades till något som liknade en människa men med ett fiskhuvud med människotänder. Kroppen var täckt med något som liknade fiskfjäll. De var snabba och aggressiva och hon blev uppäten levande. Det sista hon såg var hur dessa varelser steg till ytan och simmade mot land. Hela händelseförloppet blev inspelat på video från hennes båt. Det var när mutanternas ras började komma som nästan hela mänskligheten raderades ut, förutom vi då. På ryktesvägar i början när allt detta hände, skulle det finnas andra människor på andra ställen på Jorden, människor som var som vi. Tydligen är de muterade fiskarna som

farligast i födelsestadiet. För det är då de är som hungrigast. Mutanterna kan prata som vi, men har ett konstigt smattrande ljud i sin röst, som även hörs hest, ansträngt. De dras olyckligtvis till Joakim, men han är inte rädd och känner sig inte hotad av dem. Det intressanta är att de försökt äta av oss ett flertal gånger, men då blev de mycket sjuka. Numera rör dem oss inte, men vi kan inte låta bli att märka deras rastlöshet. De berättar om känslan att få uppleva att vara människa, men det är på lånad tid för dem. Mutanterna har otroligt nog fortfarande minnet av hur det var att leva som fiskar i havet. De längtar emellanåt tillbaka till det livet.

Det finns en havsväxt som vi kan äta utan att få halsbränna. Vi vet inte vad den heter men den är väldigt god och har en blandning av blålila färg. Den är något liknande alger men har betydligt kraftigare och tjockare grenar. Mutanterna har blivit lite som våra vänner och dyker efter denna växt för att vi ska få mat. Vi har letat länge efter växter som producerar frukt och grönsaksliknande mat, som vi kan äta utan att få halsbränna. Joakim hittar tre olika buskar med olika blad som liknar sallad som vi aldrig sett tidigare på denna platsen. Buskarna är cirka som ett större salladshuvud. Det växer ut något som liknar hallon men är betydligt större, lila större fyrkantiga frukter som har väldigt mycket fruktkött i mitten. De är väldigt mättande och bra för magen. Varianten finns även i svart färg och då är fruktköttet gulorange inuti.

Varken Julian eller vi andra kunde blunda för att ju fler nya växter som föddes, desto mer liknade de våra gamla växter från en svunnen tid, som vi aldrig hade trott att vi skulle få återse igen. Men än en gång förvånade naturen oss. Mutanterna blev däremot svagare tyvärr, och fick en aning större dragningskraft och kärlek till havet igen. Deras utseende började väldigt sakta gå tillbaka till det ursprungliga. De bad Joakim att sitta nere vid havet hos dem när förvandlingen var nära, för de ville inte vara ensamma.

En morgon kom det tio personer från Afrika som hade hört om oss på ryktesvägar av andra mutanter. Eftersom vi inte förstod varandra ritade vi och de med kol upp bilder så att vi skulle förstå varandra. Det kom fler och fler från alla olika platser i världen och berättade att de hade hört om oss. Då hade det redan gått så långt att de nya växterna dog ut en efter en. Mutanterna blev fiskar igen och sökte sig tillbaka till havslivet. Sakta men säkert förvandlades jordklotet tillbaka till den sanningen som vi kände till från tidigare. Det som har förändrats är dock att människan lever betydligt längre nu än innan denna upplevelse började.

Vi tror att människorna som blev kvar och tålde mutanternas bett och växtsaven fick någon annan slags genförändring. Barnen till Joakim, våra barnbarn, har ett annat DNA som inte alls är likt människans DNA som fanns innan.